Yoshigasaki sensei förespråkade att inte nyttja balansbrytning i aikido teknikerna. Detta är dock en vanlig teknik i annan aikido. Vad är orsaken och bakgrunden till Yoshigasakis rekommendation?
Kenjiro Yoshigasaki (1951–2021), som ledde Ki No Kenkyukai Association Internationale, hade ett unikt perspektiv på aikido som skilde sig markant från den konventionella synen på kuzushi (balansbrytning).
Här är de huvudsakliga orsakerna och bakgrunden till varför han förespråkade att man inte skulle fokusera på eller nyttja traditionell balansbrytning:
1. Från det fysiska till det mentala (Ki)
I traditionell budo (och i många aikido-stilar) ses balansbrytning som en mekanisk process: man drar eller knuffar motståndarens tyngdpunkt så att de tvingas ta ett steg eller faller.
Yoshigasaki betonade istället att aikido handlar om att styra uppmärksamheten och perceptionen. Han menade att om du försöker bryta någons balans fysiskt, kommer motståndaren instinktivt att spänna sig och kämpa emot. Om du däremot leder deras ”Ki” (deras avsikt och blick) genom att erbjuda en riktning de kan följa, tappar de kontrollen över sin struktur utan att de känner behovet av att göra motstånd.
2. Icke-våld och icke-konfrontation
Yoshigasaki tog O-Senseis (Morihei Ueshibas) filosofi om aikido som en väg till fred på stort allvar. Han menade att:
- Balansbrytning är en attack: Att tvinga någon ur balans är en aggressiv handling.
- Harmoni (Ai): Om målet är harmoni, kan man inte börja med att ”förstöra” motståndarens stabilitet. Istället bör man skapa en situation där angriparen väljer att röra sig på ett sätt som gör att tekniken fungerar.
3. ”Leading the Mind” (Att leda sinnet)
En av hans mest kända principer var att man inte ska röra motståndarens kropp, utan deras sinne. Han förklarade att om man rör sig korrekt, kommer motståndaren att följa efter för att de uppfattar det som den mest naturliga vägen att gå. I detta läge behövs ingen ”kuzushi” i traditionell mening, eftersom motståndaren aldrig känner att de blir ”brutna” – de bara finner sig själva i en position där de inte längre kan stå upp.
4. Bakgrunden i Tohei Senseis lära
Yoshigasaki var elev till Koichi Tohei, grundaren av Ki-society. Tohei var den som först började systematisera träningen kring Ki och avslappning snarare än ren styrka. Yoshigasaki tog Toheis koncept ett steg längre genom att ytterligare intellektualisera och filosofiskt förklara mekanismerna. Han ville tvätta bort de sista resterna av ”kamp” från aikidon för att göra den till en ren övning i mänsklig kommunikation och förståelse.
5. Verklig stabilitet vs. statisk balans
Yoshigasaki argumenterade ofta för att människan inte är ett statiskt objekt. En levande varelse har inte en fast ”balans” som en vas på ett bord. Vi korrigerar oss hela tiden. Genom att försöka ”bryta balansen” interagerar man med en fysisk modell som inte stämmer överens med hur en levande människa fungerar. Genom att istället ändra kontexten för rörelsen (genom blick, avstånd och linjer) blir balansbrytning redundant.
Sammanfattningsvis: Yoshigasaki ansåg att balansbrytning tillhörde den gamla tidens kampkonst där man ville besegra en fiende. I hans ”Aikido för den moderna världen” var målet att leda en annan människa utan tvång, vilket gjorde den fysiska balansbrytningen filosofiskt och praktiskt onödig.
Hur applicerade Yoshigasaki Sensei sin egen matematik på specifika tekniker inom Aikido?
För att förstå hur Yoshigasaki sensei kopplade ”livets matematik” till specifika tekniker, måste man titta på hur han gick ifrån att se aikido som fysisk manipulation till att se det som en logisk följd av perception och linjer.
Här är hur matematiken tar sig uttryck på mattan:
1. Från punkter till linjer (Geometri i rörelse)
I början av sin karriär talade han ofta om ”punkter” (som en-punkten). Senare menade han att en punkt är statisk och död. Livets matematik handlar istället om linjer.
- I tekniken: Istället för att fokusera på punkten där du håller din partner (uke), drar du en logisk linje i rymden med ditt sinne. Om du ritar en cirkel eller en spiral med din blick och ditt sinne, kommer din kropp att följa den linjen. Uke, som är kopplad till dig, följer med i denna geometri eftersom det inte finns någon fast punkt att göra motstånd mot.
2. Sannolikhet och ”Det enda alternativet”
Yoshigasaki beskrev ofta tekniker som en form av logisk eliminering. Genom att positionera dig rätt (shikaku – den döda vinkeln), skapar du en situation där uke matematiskt sett bara har en väg att gå för att behålla sin balans.
- I tekniken: I en teknik som Ikkyo handlar det inte om att trycka ner armen. Det handlar om att skapa en linje framåt som gör det logiskt omöjligt för uke att stå kvar. Du erbjuder uke ”lösningen” på den matematiska ekvationen (fallet), och uke accepterar den för att det är den enda vägen till harmoni.
3. Icke-fysisk koppling (Relationens matematik)
I vanlig matematik är $1 + 1 = 2$ (två separata enheter). I Yoshigasakis teknik-matematik blir $1 + 1 = 1$.
- I tekniken: Vid t.ex. Katate-dori (grepp om handled) ser han inte ukes hand och sin egen handled som två objekt. Han ser relationen mellan dem som en gemensam linje. Om du rör din hand för att ”kasta” den andre, misslyckas matematiken eftersom du ser uke som ett separat objekt. Om du rör linjen som ni båda utgör, rör sig hela systemet utan ansträngning.
4. Perceptionen som ”Variabel”
Han menade att om du ser en attack som en fara, blir din matematiska beräkning defensiv och stel.
- I tekniken: Genom att betrakta en attack (t.ex. Shomen-uchi) som en enkel rörelse i rymden, kan du addera din egen rörelse till den. Istället för att krocka (subtraktion), förenar du rörelserna (addition/multiplikation). Resultatet blir en teknik som känns ”tom” för uke – hen faller inte för att du är stark, utan för att den logiska strukturen i rummet har förändrats.
Praktiskt exempel: Kokyu-nage
I en Kokyu-nage (andningskast) använde Yoshigasaki ofta bilden av att ”titta mot horisonten”.
- Den matematiska logiken: Om du tittar på uke, skapar du en punkt och därmed en konflikt. Om du drar en linje med blicken mot horisonten, blir din rörelse oändlig. Uke sugs in i den linjen. Tekniken blir då en naturlig följd av din perception av rummet, snarare än en muskulär prestation.
Sammanfattningsvis: För Yoshigasaki var en aikido-teknik ett ”bevis” på en matematisk sanning: att harmoni (enhet) är logiskt överlägsen konflikt (dualitet). Tekniken är bara det fysiska uttrycket för att du har ”räknat rätt” i din perception av situationen.
Jag undrar om Yoshigasaki som känd matematiker utan för aikido världen. Jag vet att han deltog i en del grupperingar som diskuterade världspolitik mm.
Det finns en intressant distinktion att göra här när det gäller Kenjiro Yoshigasakis roll som ”matematiker”. Även om han ofta kallades för matematiker inom aikidovärlden, och hans undervisning var djupt genomsyrad av matematiska och logiska koncept, var han inte i första hand en akademisk matematiker med professur eller publicerade teorem i traditionell mening.
Däremot var han en betydande systemtänkare och filosof som använde matematik som ett universellt språk för att förstå samhället, politiken och människans roll i universum.
Här är några av de sammanhang där han verkade utanför dojon:
1. Engagemang i internationella tankesmedjor
Yoshigasaki deltog i flera internationella diskussionsgrupper och nätverk som fokuserade på globala ödesfrågor. Han var bland annat kopplad till:
- The Club of Rome (Romklubben): Han hade kontakter och deltog i sammanhang kopplade till denna globala tankesmedja som diskuterar världens framtid, resurser och hållbarhet.
- The World Political Forum: Han deltog i möten där man diskuterade fred och politisk stabilitet. Hans bidrag här var ofta att applicera aikidons princip om ”icke-strid” på internationella relationer. Han menade att krig och konflikt är ett resultat av felaktig logik (dålig matematik) i hur vi ser på ”den andre”.
2. Hans politiska och sociala filosofi
Utanför mattan argumenterade han kraftfullt för att vi lever i en tid där de gamla nationella strukturerna är föråldrade. Hans ”matematiska” syn på politik innebar:
- Systemteori: Han såg världen som ett sammanhängande system. Om en del av systemet lider (t.ex. genom fattigdom eller miljöförstöring), påverkar det hela ekvationen.
- Kritik mot dualismen: Han kritiserade det politiska tänkandet som bygger på ”vi mot dem” (vänster/höger, öst/väst). Han menade att detta var en primitiv logik som ledde till oundvikliga katastrofer.
- Individens ansvar: Han betonade att fred inte är något som politiker ”skapar”, utan att det börjar med individens förmåga att ordna sitt eget sinne logiskt – alltså att ”räkna rätt” i sitt eget liv.
3. Böcker och föreläsningar
Även om hans mest kända böcker som All of Aikido och Inner Aikido fokuserar på träning, innehåller de stora kapitel om hur dessa principer ska användas för att lösa världens problem. Han höll föreläsningar för företagsledare och politiker om hur man navigerar i komplexa system utan att skapa mer kaos.
Varför han kallades matematiker
Anledningen till att han ofta omnämns som matematiker är hans sätt att strukturera sina argument. Han utgick ofta från grundläggande axiom (självklara sanningar) och byggde sedan upp en hel filosofi därifrån, precis som man gör inom geometrin eller algebran. Han använde begrepp som ”dimensioner” och ”koordinatsystem” för att beskriva mänskligt medvetande.
Sammanfattningsvis: Han var kanske mer en politisk filosof med ett matematiskt sinnelag än en yrkesmatematiker. Hans stora bidrag utanför aikidovärlden var försöket att föra in aikidons fredliga logik i de rum där världens framtid diskuterades, genom att visa att fred är det enda logiskt korrekta svaret på ”livets matematik”.
Vad var Yoshigasaki sensei definition av harmoni samt fred?
Kenjiro Yoshigasaki Sensei hade en mycket specifik och intellektuell syn på begreppen harmoni och fred, som skilde sig från den gängse uppfattningen inom kampsport. Hans definitioner var djupt rotade i hans filosofi om perception och mänskliga relationer.
Här är hur han definierade dessa begrepp:
1. Definition av Harmoni (Ai)
För Yoshigasaki var harmoni inte en statisk punkt eller ett tillstånd av ”trevlighet”, utan en aktiv process av perception och acceptans.
- Att se verkligheten som den är: Han menade att harmoni uppstår när man slutar projicera sina egna rädslor eller önskningar på en situation. Om någon attackerar dig, är harmoni att acceptera den rörelsen utan att döma den eller kämpa emot den.
- Icke-dualism: I hans aikido fanns inte ”försvarare” och ”angripare” som två separata enheter i konflikt. Harmoni definierades som skapandet av en gemensam enhet. Istället för att kasta en motståndare, menade han att man skapar en rörelse där det blir naturligt för den andre att följa med.
- Koordinerat sinne och kropp: Harmoni på ett personligt plan definierade han som när ens tanke (sinne) och ens handling (kropp) är ett. Om du tänker ”fred” men din kropp är spänd för ”kamp”, råder ingen harmoni.
2. Definition av Fred
Yoshigasaki tog Morihei Ueshibas (aikidons grundare) vision om aikido som ett verktyg för världsfred och gav den en praktisk, modern tolkning.
- Frånvaro av kamp: Han definierade fred inte bara som frånvaro av krig, utan som frånvaro av viljan att besegra någon. I hans ögon var traditionell balansbrytning (kuzushi) en aggressiv handling. Fred uppstår när man ersätter önskan att ”vinna över någon” med önskan att ”leda någon” till en gemensam lösning.
- Kommunikation: Han beskrev ofta aikido som en form av fysisk kommunikation. Fred var för honom resultatet av att två parter förstår varandras linjer och avsikter så väl att fysisk skada blir omöjlig.
- Ett val i varje ögonblick: Han betonade att fred är något man måste välja aktivt i varje rörelse. Om man använder smärta eller tvång för att utföra en teknik, har man enligt hans definition lämnat vägen mot fred, oavsett hur effektiv tekniken är rent fysiskt.
Sammanfattning
För Yoshigasaki var harmoni verktyget (hur vi uppfattar och rör oss med andra) och fred var målet (ett samhälle där vi inte längre behöver använda våld för att lösa konflikter). Han menade att sann fred bara kan uppnås om vi förstår att vi är en del av samma system som vår ”motståndare”.
Som vi diskuterade tidigare angående hans syn på Ki, så såg han dessa begrepp som en del av det ”okända” eller ”oklara” – saker som inte kan mätas matematiskt, men som blir verkliga genom hur vi väljer att agera och relatera till andra människor.
Vad var Yoshigasaki sensei definition av ki?
Kenjiro Yoshigasaki Sensei hade en unik och djupt filosofisk definition av ki, som skiljde sig från många andra aikidolärares mer mystiska eller energibaserade förklaringar.
Här är de centrala delarna i hans definition:
1. Ki som ”Något okänt” (Something Unknown)
Yoshigasaki definierade ofta ki som ”något okänt”. Han delade upp världen i två kategorier:
- Det klara (Clear): Allt som kan mätas, vägas och förklaras vetenskapligt (som materia, muskler eller specifika tekniska detaljer).
- Det oklara/okända (Unclear/Unknown): Fenomen som vi upplever men inte kan fånga med mätinstrument, såsom kärlek, skönhet, harmoni och just ki.
Genom att kalla ki för ”något okänt” menade han att det inte är ett ting eller en substans som man kan äga eller ”skicka ut”. Det är snarare ett samlingsnamn för de subjektiva aspekterna av livet och rörelse som vi inte kan förklara intellektuellt, men som vi kan uppleva genom handling.
2. Ki som Perception (Uppfattning)
Istället för att se ki som en sorts ”bio-elektricitet” eller magisk energi, definierade Yoshigasaki det i termer av perception. Ki handlar om hur vi uppfattar oss själva, vår partner (uke) och världen runtomkring oss.
- När du utför en teknik med ki, betyder det inte att du använder en hemlig kraft, utan att din intention och din uppmärksamhet är så samordnad med din kropp att rörelsen blir naturlig och stabil.
- Han menade att om man ändrar sin perception (hur man ser på situationen), så ändras ens ki, vilket i sin tur ändrar hur kroppen rör sig.
3. Ki som Koordination av sinne och kropp
I likhet med sin lärare Koichi Tohei betonade Yoshigasaki ”koordination av sinne och kropp”, men han drog det längre mot det psykologiska. För Yoshigasaki var ki det som sker när sinnet inte är blockerat av rädsla, aggression eller tankar på att ”vinna”. När sinnet är lugnt och öppet, flödar ki naturligt, vilket manifesteras som en kropp som är både avslappnad och kraftfull.
4. Ki som Relation och Kommunikation
Mot slutet av sitt liv talade han ofta om ki i termer av respekt och kärlek. Han definierade ki som den osynliga tråden av harmoni som uppstår i mötet mellan två människor. Att ”ha ki” i aikido innebar för honom att kunna relatera till en annan människa utan att skapa konflikt, att acceptera den andres rörelse och bli ett med den.
Sammanfattningsvis: För Yoshigasaki var ki inte en mystisk kraftkälla, utan ett sätt att beskriva livets levande och oförklarliga processer. Det var ett verktyg för att förstå hur vårt medvetande påverkar vår fysiska verklighet och våra relationer till andra.
Vad menade aikido mästaren Yoshigasaki Sensei när han sa att ”ki” är ”something unkown”.
När Kenjiro Yoshigasaki Sensei beskrev ki som ”något okänt” (something unknown), utmanade han den vanliga västerländska (och ibland även österländska) tendensen att försöka definiera ki som en mätbar kraft eller en specifik sorts ”energi”.
För Yoshigasaki handlade aikido inte om att kontrollera mystiska krafter, utan om hur vi uppfattar och agerar i världen. Här är en sammanfattning av vad han menade med detta perspektiv:
1. Skillnaden mellan det ”klara” och det ”oklara”
Yoshigasaki delade ofta upp världen i två kategorier:
- Det klara (Clear): Allt som kan mätas, vägas eller fångas av vetenskapen (materia, muskler, specifika ord).
- Det oklara (Unclear/Unknown): Fenomen som kärlek, skönhet, harmoni och ki.
Genom att kalla ki för ”något okänt” menade han att det inte är ett ting vi kan äga eller producera. Det är snarare en beteckning för de aspekter av livet som är subjektiva och svårfångade, men som ändå är helt avgörande för hur vi rör oss och interagerar med andra.
2. Ki som uppfattning (Perception)
Istället för att se ki som ”ström” i en kabel, såg Yoshigasaki det som en fråga om uppmärksamhet och koordination.
- När du sträcker ut din arm med ”ki”, menade han inte att du skickar ut energi, utan att du har en intention och en mental närvaro som gör din kropp koordinerad och stabil.
- Det ”okända” ligger i att vi inte exakt kan förklara hur sinnet påverkar kroppen på detta sätt, men vi kan uppleva resultatet.
3. Från magi till verklighet
Många söker efter en ”hemlighet” i aikido som liknar magi. Yoshigasaki ville avdramatisera detta. Genom att säga att ki är ”något okänt” flyttade han fokus från att försöka förstå ki intellektuellt till att istället uppleva det genom handling. Han betonade att om man försöker definiera ki med ord (som är en del av det ”klara”), tappar man bort dess sanna natur som är en levande process.
4. Respekt och kärlek
Mot slutet av sitt liv sammanfattade han ofta sin lära i termer av respekt och kärlek. Att förstå ki var för honom detsamma som att förstå hur man relaterar till en annan människa utan konflikt. Det ”okända” i ki är den där osynliga tråden av harmoni som uppstår när två personer rör sig som en enhet.
”Everything can be divided into something clear and something not clear… we can understand everything by emphasising on ki, that is something not clear.” – Yoshigasaki Sensei
Vill du att jag letar efter specifika övningar eller citat från hans böcker som förklarar hur man tränar på detta ”okända” i praktiken?
Yoshigasaki Sensei teaching Ki-Aikido concepts
Den här videon visar Yoshigasaki Sensei i aktion, där han förklarar och demonstrerar de principer om koordination och icke-motstånd som ligger till grund för hans filosofi om det ”okända” i ki.
Var är det mest framträdande karaktärsdragen och vad gör ki-aikido stilen unik gentemot annan aikido?
Ki-aikido (formellt känt som Shin Shin Toitsu Aikido) grundades av Koichi Tohei och skiljer sig markant från andra stilar genom sitt extrema fokus på det mentala tillståndet och begreppet Ki (livsenergi).
Här är vad som gör stilen unik och dess mest framträdande drag:
1. Fokus på ”Mind Moves Body”
I de flesta aikidostilar (som Aikikai) lär man sig rörelserna fysiskt för att sedan nå en mental förståelse. I Ki-aikido är ordningen den omvända. Den bärande principen är att sinnets tillstånd styr kroppen. Om ditt sinne är lugnt och fokuserat, kommer din kropp att vara naturligt stark och koordinerad.
2. De fyra grundprinciperna
Tohei utvecklade fyra specifika principer för att ”samordna sinne och kropp”. Dessa används som en checklista i varje teknik:
- Håll centrumpunkten: Behåll fokus i din one-point (punkt i nedre delen av buken).
- Slappna av helt: Inte som en ”våt fläck”, utan en levande, dynamisk avslappning utan spänningar.
- Håll vikten nere: Låt gravitationen arbeta naturligt genom kroppen.
- Sänd ut Ki: En mental visualisering av energi som flödar genom och bortom rörelsen.
3. Ki-tester (Det unika verktyget)
Detta är kanske den mest synliga skillnaden. I Ki-aikido använder man Ki-tester för att kontrollera elevens stabilitet. En instruktör kan trycka lätt på en elev som står i en position för att se om hen ”tappar sin center”.
Notera: Syftet är inte att välta eleven, utan att ge fysisk feedback på om eleven är mentalt närvarande eller om hen spänner sig i onödan.
4. Mindre fokus på ”Fighting”, mer på hälsa
Medan vissa stilar (som Iwama eller Yoshinkan) betonar kampaspekt och precision i leder, ser Ki-aikido teknikerna mer som ett sätt att öva på lugn i stressiga situationer. Man pratar ofta om Ki-atsu (en form av massage/healing) och Ki-meditation som integrerade delar av träningen.
5. Mjuka, stora rörelser
Teknikerna i Ki-aikido tenderar att vara mycket runda och stora. Man undviker ofta att ta tag hårt eller använda muskelkraft för att tvinga ner en partner. Tanken är att du leder din partners sinne, och när sinnet följer med, följer kroppen efter av sig själv.
Sammanfattning: Vad gör den unik?
Det som gör Ki-aikido unik är att den fungerar mer som en rörlig meditation och livsfilosofi än en renodlad kampsport. Det är den stil som lagt absolut mest tid på att teoretisera och testa ”det osynliga” – det vill säga hur din mentala inställning påverkar din fysiska förmåga.
Vill du att jag ska djupdyka i någon av de fyra grundprinciperna eller förklara hur ett Ki-test går till i praktiken?
Om du speciellt fokuserar på Yoshigasaki sensei stil kontra andra?
När man talar om Kenjiro Yoshigasaki Sensei och hans gren av Ki-aikido (som efter hans utträde ur moderorganisationen 2002 kom att kallas för Ki No Kenkyukai Association Internationale), rör vi oss in i en ännu mer filosofisk och abstrakt tolkning av aikido.
Yoshigasaki Sensei var en av de mest inflytelserika lärarna i Europa, och hans stil skiljer sig inte bara från traditionell aikido (som Aikikai), utan även från den ursprungliga Ki-aikido som Koichi Tohei lärde ut.
Här är de mest utmärkande dragen i Yoshigasakis stil:
1. Från ”Kraft” till ”Perception”
Där Tohei ofta talade om att ”sända ut Ki” som en form av energi, tog Yoshigasaki detta ett steg längre mot psykologi och perception. Han menade att Ki inte är en mystisk substans, utan snarare hur vi uppfattar världen. I hans stil ligger fokus på att förändra din egen uppfattning av situationen istället för att försöka påverka motståndaren fysiskt.
2. Icke-linjära och ”icke-fysiska” rörelser
I många stilar fokuserar man på biomekanik – hur man bryter en balans eller låser en led. Yoshigasaki betonade att teknikerna ska utföras så att uke (angriparen) inte känner något motstånd alls.
- Skillnaden: I andra stilar kan en teknik kännas kraftfull. Hos Yoshigasaki ska den kännas ”tom”. Om uke inte känner något tryck, har hen inget att göra motstånd mot.
3. ”All is One” – Uke och Nage som en enhet
Yoshigasaki betonade starkt att det inte finns en ”försvarare” och en ”angripare” i dualistisk mening. Han lärde ut att man ska skapa en gemensam rörelse. Istället för att ”kasta” någon, skapar man en situation där det är naturligt för den andre att falla. Detta gör att hans stil ofta ser extremt mjuk och nästan ”dansant” ut, mer än kampsport.
4. Språkets betydelse
Yoshigasaki var känd för att ifrågasätta de gamla japanska begreppen. Han menade att ord som ”kamp” eller ”besegra” var missvisande för aikidons syfte. Han omformulerade ofta instruktionerna för att poängtera att aikido är ett sätt att skapa harmoni och lösa konflikter genom kommunikation, snarare än genom fysisk dominans.
5. Fokus på ”Living in the 21st Century”
En stor skillnad är att Yoshigasaki försökte modernisera aikidon. Han ansåg att aikido inte skulle vara en museal bevaring av samurajtraditioner, utan ett verktyg för den moderna människan att hantera stress och relationer. Hans pedagogik var mer intellektuell och filosofisk än den fysiskt rigorösa träningen i exempelvis Iwama-ryu eller Yoshinkan.
6. Steglängd och hållning
Rent tekniskt märks det ofta på att hans elever har en mycket upprätt och naturlig hållning. Man undviker djupa, breda ställningar som kan låsa höften. Rörelserna är ofta kortare och mer effektiva i sin enkelhet, baserat på idén att man inte ska behöva ”ta i”.
Sammanfattningsvis:
Om Aikikai är ”den gyllene medelvägen” och Toheis Ki-aikido är ”sinne över kropp”, så är Yoshigasaki-stilen ”aikido som perception och livskonst”.
Den är unik genom att den nästan helt har skalat bort idén om kamp och istället fokuserar på hur vi som människor kan röra oss tillsammans i en komplex värld. För en utomstående kan det ibland se ”för mjukt” ut, men för utövaren ligger styrkan i den totala bristen på konflikt.
Yoshigasaki sensei pratade ofta om punkterna början av hans karriär men ändra helt till att prata om linjer istället. Kan du utveckla hans resonemang?
Dette är en mycket central och intressant aspekt av Kenjiro Yoshigasakis sena lära. Du har helt rätt i att han genomgick en tydlig intellektuell och pedagogisk förflyttning från att tala om punkter till att nästan uteslutande fokusera på linjer.
Här är en utveckling av hans resonemang och varför denna förändring var så viktig för hans specifika form av aikido:
1. Problemet med ”punkter” (Den tidiga fasen)
I början av sin karriär, och i linje med mycket av den traditionella Ki-aikidon (från Koichi Tohei), talade Yoshigasaki ofta om specifika punkter. Det kunde handla om:
- Enpunkt (Seika no itten): Att fokusera på en punkt i underlivet för att finna balans.
- Kontaktpunkter: Att fokusera på där man rör vid partnern (uke).
Varför han lämnade detta: Yoshigasaki insåg att när vi fokuserar på en punkt, blir vårt sinne och vår kropp ofta statiska. En punkt är ett matematiskt objekt utan utsträckning. Om du fokuserar på en punkt i din hand eller hos din partner, tenderar du att ”stanna” där mentalt. Det skapar spänning och gör att rörelsen tappar sitt flöde. Han menade att punkter hör till en statisk världsbild, medan aikido är en dynamisk process.
2. Övergången till ”linjer” (Den mogna fasen)
I den senare delen av sitt liv betonade Yoshigasaki att den mänskliga perceptionen och rörelsen fungerar bäst genom linjer. Han menade att:
- Linjen som riktning: En linje har en riktning och en fortsättning. Om du tänker på en linje som sträcker sig genom din arm och ut i rummet, stannar inte din ”Ki” vid fingertopparna.
- Att leda uke: Istället för att trycka på en punkt hos uke (vilket skapar motstånd), föreslog han att man drar en ”linje i rymden” som uke förväntas följa. Eftersom det inte finns någon fysisk punkt att göra motstånd mot, följer uke linjen naturligt med sin blick och sitt sinne.
- Icke-lokalisering: Genom att tänka i linjer undviker man att fixera sig vid en specifik kroppsdel. Detta gör försvararen (tori) mycket svårare att läsa och låsa fast.
3. Perception och blicken
Ett av Yoshigasakis viktigaste argument för linjer handlade om hur vi ser. Han förklarade att vi inte ser punkter; vi ser sammanhang och rörelseriktningar.
- Om du tittar på en punkt på din partners bröst, ser du en måltavla (vilket skapar konflikt).
- Om du ser linjen som din partner rör sig längs, ser du en process som du kan harmonisera med.
4. Den filosofiska bakgrunden
Yoshigasaki ville att aikido skulle vara en modell för livet. Han menade att livet inte består av isolerade händelser (punkter), utan av trådar och samband (linjer). Att gå från punkter till linjer var ett sätt att gå från en ”atomistisk” världsbild (där allt är separerat) till en ”holistisk” världsbild (där allt hänger ihop).
I praktiken innebar detta att han slutade instruera elever att ”tryck här” eller ”håll här”, och istället började säga saker som: ”Skapa en linje från ditt center till horisonten” eller ”Låt uke se linjen du ritar i luften”.
Sammanfattningsvis: Förändringen handlade om att gå från kontroll (punkt) till ledning (linje). Genom att arbeta med linjer kunde han uppnå det han kallade ”icke-strid”, eftersom en linje i rymden inte kan bekämpas på samma sätt som ett fysiskt grepp om en punkt.